Motion - Vad går våra skattepengar till?

Vår ledamot Måns Linge har lämnat in en motion om att landstinget ansluter sig till skattekollen.se. Läs motionen i sin helhet här nedan,

"Våra kommuninvånare betalar varje månad in en ganska stor del av sin lön till landstinget för att därmed kunna ta del av våra gemensamma välfärdsresurser. Ofta har man dock ganska dålig koll på vad man får tillbaka för de pengar man betalar in. Till exempel tror svenskarna att 10% av en kommuns budget går till politiken och att skolan får mindre än hälften så mycket resurser som den faktiskt får. Jag tror att det kan finnas ett ännu större behov för landsting än för kommuner att visa vad skatten faktiskt går till. De flesta har nog koll på att pengarna går till sjukvård, men det är ju ett väldigt brett område och landstinget ansvarar för betydligt mer än så. Det är inte bra för demokratin om invånarna har en felaktig uppfattning om hur landstinget pengar används.

Ett sätt att öka medvetenheten och insynen bland länets invånare är att gå med i Skattekollen. Det är en sajt där landstingets data matas in, integreras på landstingets egna hemsida och sedan kan man som invånare enkelt gå in på sidan, fylla i sin lön och se hur mycket av den som går till exempelvis cancervård, folkhögskolorna eller kollektivtrafiken.

Med anledning av ovanstående föreslår jag landstingsfullmäktige besluta:

att                       Landstinget i Kalmar län ansluter sig till skattekollen"

 

 

Motion om närvårdsplatser

Vårt oppositionsråd Malin Sjölander har lämnat in en motion om att införa närvårdsplatser. Läs hela motion här nedan,

 

"Många människor med kroniska sjukdomar eller stora rehabiliteringsbehov efter operationer blir sårbara. Det gäller särskilt för äldre. Om patienten sedan drabbas av ytterligare ett sjukdomstillstånd som idag kräver specialiserad slutenvård blir detta en stor omställning och påfrestning. Medarbetarna inom vården gör sitt yttersta, därom råder inga tvivel, och under vårdtiden känner sig ofta patienterna trygga. Men därefter riskerar många att hamna mellan stolarna. Vårdplatserna i Sverige och i Kalmar län minskar dramatiskt just nu. Vårdtiderna ska kortas och patienter som inte behöver exempelvis kirurgisk, medicinsk eller ortopedisk specialistvård skrivs ut så fort som möjligt. Patienterna ska sen tas omhand av kommunens sjukvård och omsorg när de är "medicinskt" färdigbehandlade. Om patienterna behöver mer vård ska primärvården sköta detta.


Sedan finns situationer och sjukdomstillstånd som inte kräver akutsjukhusets alla resurser, där den primära och akuta fasen kanske är slut men det medicinska behovet är så stort så att patienten fortsatt är landstingets ansvar att vårda. Både andelen och antalet äldre kommer att öka i länet de närmsta 20 åren och det kommer att behövas en sjukvård som kan leva upp till det faktiska behovet hos medborgarna. Frågan om antalet vårdplatser är politiskt laddad och blir lätt ett slagträ̈ i debatten. Frågeställningen borde istället för antal platser handla om patienternas behov och vilken vård som ges på vårdavdelningen. Ur patientens perspektiv är tillgänglighet och kvalitet det viktigaste. Störst risk för felbehandlingar uppstår vid överbeläggningar och när patienten är på "fel" avdelning. Samtidigt upplever vissa patienter att de inte kommer in till vården över huvud taget.

 Närvårdsplatser är en ny vårdnivå för patienter som behöver vård i samband med hjärtsvikt, svåra infektioner, lunginflammation, sänkt allmäntillstånd eller eftervård och rehabilitering efter kirurgiska eller ortopediska ingrepp. Dessa patienter använder idag sjukhusets dyrare resurser eller blir ibland utskrivna för tidigt till sina hem, med ökad risk för återinläggning på sjukhuset. Ofta måste de gå via en akutmottagning med långa väntetider för att komma in på vårdavdelningen. Kort sagt handlar det om en grupp patienter som ofta inte får vård på rätt vårdnivå.


Inläggning på en närvårdsplats kan ske via slutenvården, akutmottagningar, vårdcentraler eller ambulansen. Det viktiga är att patienten utan omvägar snabbt kommer till rätt vårdnivå. En närvårdsavdelning bemannas av sjuksköterskor och undersköterskor dygnet runt, men endast dagtid av en läkare som är kopplad mot primärvården. Övriga specialistläkare och jourläkare finns på sjukhusen och är via e-hälsoteknik tillgängliga under nätter och helger. Naturligtvis kan en närvårdsavdelning organiseras i samverkan med kommunernas sjukvård och omsorg om intresset för detta finns från kommunerna.

Det finns stora vinster med närvårdsplatser. Patienterna kommer till rätt vårdnivå och får den vård som deras tillstånd motiverar och medarbetarna slipper vårda patienter som "är på fel" avdelning, eller känna att man tvingas skicka hem patienter för tidigt. Eftersom närvårdsplatser naturligtvis kostar betydligt mindre än traditionella slutenvårdsplatser på sjukhusen så är det även ur det ekonomiska perspektivet positivt och medborgarna kommer att få mer vård för pengarna.

Utifrån detta vill jag föreslå landstingsfullmäktige besluta
att landstinget utreder möjligheterna att snarast öppnar närsjukvårdsavdelningar

att landstinget undersöker intresset hos kommunerna för att samverka om närsjukvård "

Landstingsnytt

Vårdpersonalen, sjukvårdens hjältar!

På landstingsstyrelsen häromveckan fick vi en redovisning av hur bemanningsläget ser ut för barnmorskorna i länet, efter att vi i alliansen lämnat in en skrivelse för några veckor sedan. I Kalmar är det tufft men man håller näsan över vattenytan än så länge. Men i Västervik ser det värre ut. Av 51 tjänster är 32 bemannade just nu. Resten täcks upp med hyrsköterskor, pensionerade barnmorskor och av personalen som tar extrapass.

Jag kan bara tycka att de är hjältar som sliter så varje dag, och får nöjda patienter. Men situationen håller inte över tid. De måste bli fler. Hur, kan man fråga sig. Ja, de absolut viktigaste faktorerna är lönen och arbetstiderna. Det måste löna sig att vidareutbilda sig, att ta helgpass, att jobba natt och att ta på sig mer ansvar. Och man måste få en chans att vila mellan passen. Idag varvas natt och dag med alldeles för kort ledighet mellan. Hur många orkar att leva så? Vi måste våga belöna våra trogna barnmorskor, annars är vi ohjälpligt fast i hyrbolagsberoendet.

Självklart ska vi också se om vissa uppgifter kan göras av andra yrkeskategorier, utbilda fler och utveckla arbetsplatserna. Men utan rätt lön och rätt arbetsförhållanden kommer de inte orka.

Vårdpersonalen är våra hjältar, det ska de märka också!