Distansarbetet är här för att stanna

Då restriktionerna hävs i slutet av september börjar livet att återgå till det normala, med fler utåtriktade aktiviteter och fler som återgår till sina arbetsplatser. Samtidigt har många vant sig vid att kunna arbeta hemifrån, slippa långa pendlingsavstånd och fått en bättre livskvalitet.

Inte minst i vårt län har detta märkts av. Plötsligt har inflyttningen till de större städerna klingat av, och i takt med att bra och stabil uppkoppling tillgängliggörs på landsbygden har vår landsände sett en ökning av permanent boende i vad som tidigare endast nyttjats som fritidsboenden.

Pandemin tvingade fram distansarbete på bara några veckor. Denna förändring till ett mer flexibelt arbetsliv har uppskattats och bedöms ha fungerat väl, ur både arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv. Enligt en SIFO-undersökning med 700 svarande personal- och HR-chefer, visar det sig att 16 procent av medarbetarna hädanefter förväntas arbeta del- eller heltid på distans. Distansarbetet är med andra ord här för att stanna. Och just nu är prognosen att distansarbetet kommer fyrdubblas jämfört med innan pandemin. 

En så stor arbetsgivare som Region Kalmar län måste nu utarbeta en modern arbetslivsstrategi, där regionen kan tydliggöra hur regionen väljer att se på distansarbete. Givetvis har inte alla 7 000 medarbetare möjlighet att arbeta på distans, men en betydande andel har ändå möjlighet att delar av tiden arbeta hemifrån. 

Distansarbete kommer för många att bli det nya normala. Om Region Kalmar län vill nå ambitionen att bli Sveriges bästa arbetsgivare kan inte detta faktum ignoreras. Ett flexibelt arbetssätt kommer att öka attraktiviteten för nya och gamla medarbetare, och regionen kan stå sig i konkurrensen om ny kompetens och öka upptagningsområdet för de som vill jobba här.

Hur vet man då som anställd i vilken grad man kan arbeta på distans? I dag finns ett mätbart så kallat ”portabilitetsindex” som tydligt visar hur stor del av arbetstiden en speciell yrkesgrupp kan arbeta hemma. Att ett sådant index ingår i en arbetslivsstrategi, anser vi, är avgörande för att undvika att personal med likvärdiga arbetsuppgifter får helt olika förutsättningar. I dag prövas detta inom näringslivet med stor framgång, kanske är det dags för Region Kalmar län att bli första offentliga arbetsgivare som gör gemensam sak med framgångsrika företag? 

Vi är väl medvetna om att det krävs hårt jobb kombinerat med en helhetssyn över vad nya sorters arbetssätt kommer innebära för både arbetstagare och arbetsgivare. Men rätt genomfört, kommer en arbetslivsstrategi öka Region Kalmar läns arbetsgivarvarumärke och bli en arbetsplats som människor från hela landet söker sig till i framtiden!

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen
Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet

Redovisa vakansläget i vården

Att rekrytera, samt inte minst behålla, fler medarbetare är en av Region Kalmar läns största utmaningar. Sedan 2010 har kostnaderna för bemanningsföretag skenat från cirka 40 miljoner kronor årligen till att i år närma sig en kvarts miljard kronor.

Sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor är yrkesgrupper som särskilt påverkas av vakansläget.

Under mandatperiodens senare hälft har vakansläget på regionens tre sjukhus varit föremål för diskussion och frustration. Oskarshamns sjukhus har procentuellt störst andel inhyrd personal, samtidigt som sjuksköterskeutbildningarna vid Nova fram till nyligen inte helt fyllts alternativt lämnade flera innan avslutade studier.

Med ett vakansläge som legat hyfsat stabilt runt 30 stycken sjuksköterskor har den förutspådda permanenta sommarstängningen av medicinklinikens ena avdelning påverkat situationen i Oskarshamn. Eftersom alla fast anställda dessvärre inte fullt ut ersätts av hyrbemanning, behövs nu mellan 12-15 sjuksköterskor i Oskarshamn. Exempelvis står medicinkliniken inför att ett stort antal anställningar avslutats samt föräldraledighet, vilka behöver ersättas.

Både Västerviks sjukhus och länssjukhuset pendlar runt 60-talet vakanser och så har det sett ut under en längre tid. Dessa vakanser ersätts med hyrbemanning till dyra kostnader, liksom en acceptans av en tilltagande underbemanning som medför att relativt nyutexaminerade sjuksköterskor har ensamt ansvar för 14-15 patienter per pass.

Att öppet och regelbundet redovisa vakansläget på regionens tre sjukhus skulle tydliggöra behovet och grundbemanningen skulle kunna anpassas efter verksamheternas behov. Som det ser ut nu framställs inte det konkreta behovet av undersköterskor, sjuksköterskor eller läkare utan det lämnas lite flytande varför underbemanning kan uppstå, vilket i sig sliter på medarbetarna, påverkar arbetsmiljön och kan komma att utgöra en patientsäkerhetsrisk.

Därför är vår uppmaning till Länsunionen (S, C, L) att öppet liksom regelbundet redovisa vakansläget på regionens tre sjukhus, samt redogöra för vilka åtgärder som vidtas för att fylla dessa vakanser med fast anställd personal.

Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län

Se över grundbemanningen för bättre vård

Beroendet av inhyrd personal har under flera år varit ett bekymmer i Region Kalmar län. Gång på gång har det utlovats krafttag.

Men enligt den senaste prognosen kommer kostnaden för bemanningsbolag att bli högre än vad den var 2020, då över 220 miljoner kronor betalades till bemanningsföretag. Målet att begränsa kostnaderna för inhyrd personal till två procent av de totala personalkostnaderna är utom räckhåll.

Från Kristdemokraternas och Moderaternas sida har vi engagerat oss djupt i denna fråga. Beroendet av inhyrd personal är inte enbart en ekonomisk utmaning, det påverkar också vården som invånarna får. Det är svårt att åstadkomma utveckling och sätta patienten i centrum om personalen ständigt byts ut.

Vi har både efterlyst åtgärder från den S-ledda majoriteten och lämnat egna förslag. Ett av våra viktigaste förslag är att det ska göras en översyn av grundbemanningen i vården. En stabil bemanning av egna medarbetare ger ökad kvalitet för patienterna, minskar beroendet av provisoriska lösningar och gör arbetsplatsen mer attraktiv.

Om grundbemanningen är för låg ökar beroendet av personal utifrån. Att bemanningsproblemet inte har kommit närmare en lösning under alla år utan tvärtom växer pekar på att en genomlysning av grundbemanningen behövs.

Den S-ledda majoriteten har framfört många argument mot en sådan genomlysning. Tyvärr hänger de inte ihop utan motsäger varandra.

Å ena sidan säger majoriteten att en sådan genomlysning sker och att det inte går att sätta igång något som redan pågår. Å andra sidan säger majoriteten att en sådan genomlysning inte är möjlig att genomföra, eftersom det inte går att veta vad en rimlig grundbemanning borde vara. Att fastslå en viss bemanning är därför inte möjligt att göra, enligt majoriteten.

Men även om sjukvården liksom alla andra verksamheter genomgår en förändring, ändras knappast behovet av personal från en dag till nästa. Majoriteten hänvisar till medicinsk utveckling, nya tekniker och digitalisering. Men såvitt vi känner till har ingen ordinarie verksamhet i regionens regi drastiskt minskat eller ökat behovet av personal på något av dessa sätt. Om majoriteten har några exempel tar vi gärna del av dem.

Tills det sker menar vi att det är relevant att tala om grundbemanning. Vi noterar också att man gör det i andra regioner.

Och vi noterar också att andra regioner har lyckats där Region Kalmar län ännu gått bet, nämligen när det gäller att sänka kostnaden för inhyrd personal. Även under pandemiåret 2020 minskade kostnaden för bemanningsföretag i nio av 21 regioner.

Men Region Kalmar län hade tvärtom den sjunde största kostnadsökningen räknat i procent. Det fanns bara fem regioner där hyrkostnaderna utgjorde en större del av de totala personalkostnaderna 2020.

Allt detta pekar på att det behövs nytänkande i Region Kalmar län. Det går inte att gång på gång göra samma sak och ändå förvänta sig annorlunda resultat. Är det ordet ”grundbemanning” som majoriteten inte står ut med kan den gärna mynta ett annat. Det är inte begreppen som är det viktiga utan att medarbetarna har de förutsättningar de behöver för att utföra sitt arbete.

Carl Dahlin (M), vice ordförande i personalutskottet
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), ledamot i personalutskottet
Kaj Holst (M), ledamot i personalutskottet

Visst går det att bedriva sjukvård i Överum

Det är fem år sedan hälsocentralen i Överum skulle öppnat igen efter sommarstängningen 2016. En stängning som dock skulle bli permanent. Därför drev Moderaterna frågan under valrörelsen 2018, detta för vi ville hitta nya sätt att hålla igång vården i Överum.

Nu, fem år senare, innan sommaren, presenterade Socialdemokraterna i kommunen och i regionen en lösning, en så kallad satellitcentral. Äntligen har de lyssnat och förstått, tänkte vi moderater.

Men för bara någon vecka sedan fick vi via media beskedet att man åter hänvisar till den problematiska bemanningssituationen i Gamleby och att inga sådana möjligheter finns just nu. Därmed är Socialdemokraternas förslag ett slag i luften. Att situationen i Överum helt ska vara beroende av Gamleby gör att invånarna i Överum än en gång får betala ett högt pris. Därför behöver man ta ansvar och söka nya lösningar.

Vi i Moderaterna kommer under hösten driva frågan på flera olika vis. Vi kommer försöka få klarhet i vad som är avtalat mellan Västerviks kommun och Region Kalmar län angående framtiden för sjukvården i Överum, men även hur tidsplanen för utvecklandet av Nära vård i Överum ser ut.

Vi kommer också lägga egna, konkreta förslag på hur den nära vården bör utvecklas – både i Överum och i resten av Kalmar län. 

Först och främst behövs en plan för den Nära vården i Överum, för att sedan etablera Överums före detta hälsocentral som ett pilotprojekt för Nära och digital vård. Det är på tiden att både regionen och kommunen tänker i nya banor och samverkar med fler vårdaktörer. Med en stabil grundbemanning med till exempel sjuksköterska och undersköterska så finns det i dag nya vägar, bland annat digitala, att ha en god läkarkontakt.

Men det första och viktigaste steget är att styrande politiker slutar att se Överums hälsocentral som ett bekymmer som ska skyfflas under mattan, och i stället se detta som en möjlighet att testa och införa nya arbetssätt och bli ett långsiktigt pilotprojekt – där Kalmar län kan gå före och visa vägen. 

Belöningen kommer bli en betydligt mer jämlik vård för alla i Kalmar län, en trygghet och närhet till vården oavsett om du är ung eller gammal, oavsett om du bor på landet eller i stan. Det kommer kräva mod och samarbetsvilja från oss politiker i regionen och kommunen. Men vi i Moderaterna vet att vi har vad som krävs!

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen
Harald Hjalmarsson (M), 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Västervik
Jonas Lövgren (M), vice ordförande i beredningen för hållbarhet och hälsa
Jon Sjölander (M), 2:e vice ordförande i socialnämnden Västervik 

Endast bulvaner rosar personalfrågor

Svar på debattartikeln "Hur bra koll har Carl Dahlin på verksamheten?" den 17 september.

I tidningen den 17 september skriver två medarbetare vid Västerviks sjukhus, Christel Alvarsson och Maud Lindqvist, som bulvaner.

Vanligtvis ger aktiva politiker sig till känna, men kanske för att ge sken av att bara vara ”vanliga” medarbetare tillkännager vare sig Lindqvist eller Alvarsson att de är aktiva politiskt, båda tillhörande den styrande majoriteten i Region Kalmar län. Faktum är att Alvarsson sitter i regionens personalutskott, regionstyrelse och regionfullmäktige som representant för Centerpartiet. Maud Lindqvist är socialdemokrat med uppdrag i Västerviks socialnämnd. Att ingen av de tu vill röja detta inför sina kollegor är väl på ett sätt förståeligt, med tanke på vad många av dem anser om regionen som arbetsgivare. Men det är oärligt och oseriöst för oss som vill hålla debatten schysst och transparent, att inte vara öppen med sin politiska hemvist i en politisk debatt.

Det finns mycket som fungerar bra i Region Kalmar län. Det är vi alla överens om. Däremot finns det förbättringspotential inom många områden. Det handlar om arbetsmiljö, lönespridning och karriärsutveckling. Det handlar också om barnmorskor, sjuksköterskor, skenande hyrbemanningskostnader och att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Om detta har Moderaterna och Kristdemokraterna lagt åtskilliga förslag. Alla har ratats av Centerpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna. Inte för att de är dåliga – många genomförs nämligen inom något år – utan för att oppositionen är upphovsmän. 

Det är den politiska prestigen som kommer i första rummet för Alvarssons och Lindqvists partier, inte att åtgärda de utmaningar som skulle föra Regionen närmare målet att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser. Resultatet talar dock för sig självt, när majoritetens företrädare måste rosa sin egen politik under falsk flagg.

Carl Dahlin (M), vice ordförande Personalutskottet, Region Kalmar län

En politik för ett Kalmar län i framkant

Nu närmar sig ett spännande valår, som på många vis kommer avgöra hur vårt land, vår region och våra kommuner ska utvecklas och skötas.

Det går att dra många slutsatser från det senaste tidens coronapandemi. Möjligheterna till hemarbete har resulterat i att människor som vill lämna storstadslivet för landsbygden i Kalmar län har flyttat hit, arbete inom vård, skola, omsorg och företag kan ställa om snabbt när det behövs, men även att samhället är skört vad gäller stora kriser, där behöver vi bli bättre på att förbereda oss.

I regionen har Moderaterna under mandatperioden lagt en mängd förslag för att rusta verksamheten för framtiden. Bland annat om att på djupet genomlysa ekonomin, identifiera undvikbara kostnader och slippa höja skatten. Men i stället har det politiska styret förlitat sig på tillfälliga statsbidrag och positiva börsutfall.

Moderaterna har tagit den ökade kostnaden för bemanningsbolag på allvar – 40 miljoner kronor har under en tioårsperiod blivit 250 miljoner kronor. Vi har följt de regioner som fört en framgångsrik personalpolitik och förgäves lagt flertalet förslag för att vårt län också ska nå dit.

Sjukvården i Kalmar län har i många fall väldigt goda resultat och nöjda patienter. Men bättre kan det bli. Bland annat är väntetiderna till vissa verksamheter oacceptabelt långa, ett exempel är 1177 som får allt svårare att klara ledtiderna. 1177 är en viktig väg in i vården och med långa väntetider riskerar patienter att hamna fel i vården.

I takt med att vår befolkning blir äldre kommer sjukvårdens och äldreomsorgens insatser behöva utvecklas. Många lever med kroniska sjukdomar eller har överlevt sjukdomar som stroke, cancer eller Covid-19, med långvariga eller livslånga biverkningar.

Sjukvården får aldrig överge dessa patienter, därför behövs reformer som skapar trygghet och bättre livskvalitet för dessa grupper. Moderaterna vill också tillföra närvårdsplatser, där patienter som annars ramlar mellan de olika vårdnivåerna kan få rätt vård.

För att klara av allt detta behövs ett välmående näringsliv i Kalmar län. Det är trots allt företagen och de som arbetar där som betalar välfärden. Därför måste det till nya och bättre metoder för att, tillsammans med kommunerna, lobba för större satsningar på vägar, järnvägar och bredband i länet.

Vi i Moderaterna anser att Kalmar län har goda kunskaper och mycket kompetens inom energiområdet. Det måste utnyttjas. Men då krävs också en regional samling, för att tydligt peka ut kärnkraften som en möjlighet och där den kompetensbas länet byggt upp också ska nyttjas.

Samtidigt måste vi samla oss kring andra energislag för att få en mix som gynnar länets företag och befolkningen som långsiktigt borgar för en trygg energiförsörjning.

Nu startar Moderaternas arbete med att ta fram en politisk plattform för att lösa dessa, och många andra utmaningar. En politik för ett Kalmar län i framkant!

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen tillika oppositionsråd.

Personalpolitik värd namnet, var god dröj

Många av de anställda inom vården i Region Kalmar län har gjort storartade insatser under pandemin. Nu är det viktigt att verksamheten inte återgår till hur den var förut. Redan då var nämligen påfrestningarna stora.

Ska regionen på allvar göra anspråk på att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser krävs nya förhållningssätt. Tillit, tydligare premiering av erfarenhet och kompetens liksom tillräcklig bemanning är ledorden. 

Den nuvarande S-ledda politiska majoriteten i Region Kalmar län vill säkert inget illa, men resultatet av deras trötthet och oförmåga att ta itu med de tilltagande problemen beträffande exempelvis rekrytering är besvärande. Då ytterst lite eller inget alls väntas göras för att vända den nedåtgående trenden under resten av mandatperioden, väntar ett helt smörgåsbord av olika reformer på ett maktskifte – alltså tills någon som orkar, kan och vill tar sig an de växande utmaningar regionen dras med och som den styrande majoriteten tyvärr lämnat för fäfot. 

En av de största utmaningarna Region Kalmar län står inför är att rekrytera liksom behålla erfaren och kompetent personal. Lyckas detta kan även trenden med skenande kostnader för inhyrd bemanning vända. De senaste tio åren har dessa kostnader eskalerat från runt 40 miljoner kronor om året till dryga en kvarts miljard kronor årligen. Det är helt orimligt. Samtidigt visar drygt hälften av landets regioner att det går att göra sig mindre beroende av dyr inhyrd bemanning – trots pandemin. Det personalpolitiska målet om att bli en av landets bästa arbetsplatser måste bli något mer än fina ord i ett budgetdokument som dammas av någon gång om året.

För att bli en attraktiv arbetsgivare bör regionen också intensifiera arbetet med tydligare lönespridning. Kunskap, ansvar och erfarenhet måste löna sig bättre än i dag om Region Kalmar län ska uppnå målet att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser; att kunna både rekrytera nya men inte minst behålla erfarna och kompetenta medarbetare är en ödesfråga som det senaste decenniet bara tyvärr gått åt fel håll.

Ett sätt att hamna rätt i personalstyrkan är att göra en genomlysning av grundbemanningen. Det är helt enkelt inte acceptabelt att fortsätta bygga så stor del av verksamheten på inhyrd personal, som täcker upp för den ordinarie personal som slutat. En genomlysning skulle visa på hur många medarbetare som behövs per arbetspass och därefter kan verksamheten anpassas för att fler ska orka stanna. Många av de regioner som lyckats vända hyrberoendetrenden har gjort just detta. Hittills vägrar emellertid den S-ledda majoriteten oförklarligt nog en genomlysning. 

Coronapandemin har slitit hårt på många av Region Kalmar läns medarbetare. Tid för återhämtning efter långa arbetspass är oerhört viktigt för att medarbetarna just ska orka, trivas på jobbet och leverera professionellt. Det senaste årets omvälvande hälsoläge har resulterat i trötthet bland dem som särskilt har jobbat inom utsatta yrken. De måste nu garanteras tillbörlig tid för återhämtning och det vore fel om det post-corona-paket som ska tas fram inte innehåller återhämtning i tid. 

Sannolikheten att något revolutionerande händer inom Region Kalmar läns personalpolitik under året som kvarstår till valet är liten. Det är självklart beklagligt att orken och viljan tryter hos den styrande vänsterdominerade majoriteten. Samtidigt blir skiljelinjerna så mycket tydligare för medarbetare och medborgare när det kommer till att göra sitt val: antingen behåller vi det som är, eller försöker vi med kraft och vilja att göra det som inte fungerar bra igen. Den växande brist på tillit som finns inom organisationen måste hejdas. Och klyftan mellan de styrande och verksamheten ”på golvet” minska istället för att öka. Det Moderaterna och Kristdemokraterna först kommer ta tag i är just tilliten, lönespridningen och grundbemanningen. 

Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län