Därför ökar de privata sjukförsäkringarna

(Replik i debatt rörande privata sjukförsäkringar, tidigare inlägg 1 september.)

I Region Kalmar län är vård efter behov ett tämligen undanskymt politiskt mål i praktiken. Även de statliga styrmedlen vi får ta del av saknar en genomsyrning av den principen. Det är lätt att vård efter behov blir en princip vi hyllar och unisont ställer oss bakom men som tappas bort när politiken ska styra i praktiken.

Regionrådet Yvonne Hagberg (S) ondgör sig över den explosiva ökningen av privata sjukförsäkringar. Frågan man måste ställa sig är varför de ökar. Under socialdemokratiskt styre har vårdköerna ökat och vissa av oss menar att det är ett välfärdssvek. Allt fler är oroliga över att inte få vård i tid eller företräde om behovet kräver så. Problemet är att vi inte har en fullt ut jämlik vård. Dina förutsättningar att få en god och jämlik vård beror fortfarande på vilken adress du bor på.

Man kan välja, som Yvonne Hagberg (S), att bekämpa och ondgöra sig över symptomen på folks oro och erfarenhet över att inte få vård i tid under ett styre hon själv är en del av. Eller så väljer man att göra den största striden till en kamp om vårdens kvalitet och tillgänglighet. Det smått ironiska i sammanhanget är att den organisation som Yvonne Hagberg (S) själv utgör ledningen för, Region Kalmar län, själva erbjuder privata sjukförsäkringar.

Den dagen man får vård efter behov och i tid så kommer inga privata sjukförsäkringar att behövas. Vårt mål är att återigen arbete bort vårdköerna. Vi har gjort det förr och kan göra det igen. Vi kommer fortsätta målet med att skapa en hälso- och sjukvård med bättre tillgänglighet och kvalitet än vad Socialdemokraterna lyckats åstadkomma. Det är vårt fokus. Yvonne Hagberg kan fortsätta göra det till sitt mål att bekämpa effekterna av sin egen politik.

Jonas Lövgren (M), regionråd
Jimmy Loord (KD), regionråd

Förbättra pendlingen – våga satsa på regionjärnvägarna

Med smarta lösningar och ny hybridtågsteknik kan även en budgetversion räcka för att rusta regionalt viktiga järnvägar. Sådana har vi många av i Sverige. Stångådalsbanan, Tjustbanan, Kinnekullebanan, Tvärbanan Umeå–Lycksele och Fryksdalsbanan är några exempel, skriver sju regionråd från Region Kalmar län.

Covid-19-pandemin slår också mot ekonomin med ökande arbetslöshet som följd. Inte minst i Kalmar län märks krisen. Antalet varsel var 500 procent högre i juni jämfört med samma tidpunkt förra året och 150 procent högre än maj i år. Antalet öppet arbetslösa har ökat med nästan 30 procent jämfört med samma period i fjol.

Åtgärder för att få i gång ekonomin innan arbetslösheten permanentas på höga nivåer är angelägna inom alla politikområden i den omstart som måste ske när pandemin släpper greppet om oss. Inom transportområdet är det särskilt viktigt att snabbt starta projekt som förbättrar pendlingsmöjligheterna så att arbetssökande lättare kan matchas mot lediga arbetstillfällen,

Region Kalmar län har ett färdigt förslag att rusta upp järnvägstrafiken på Stångådalsbanan och Tjustbanan till en modern standard. Det är ett av få projekt i Sverige som kan starta med mycket kort varsel. Inom tre år skulle en upprustad, modern järnväg finnas färdig. Målet är en restid på 2,5 timme Kalmar–Linköping och 1,5 timme Västervik–Linköping.

Åtgärderna det primärt handlar om är spårbyte, trädsäkring och ombyggda plankorsningar. Satsningen beräknas leda till 1 200 årsarbeten och kraftigt förbättrade restider

En fortsatt upprustning åren därefter, genom byte av signalsystem, bygge av ett triangelspår vid Berga och en delvis elektrifierad bana, leder till en helt fossilfri järnvägstrafik av hög kvalitet före 2030.

Totalt kostar hela satsningen drygt 2 miljarder kronor, vilket är mycket pengar. Men en bråkdel av kostnaderna för de satsningar som nu förbereds på nationell nivå där bara en enda station, Borås station, beräknas kosta 18 miljarder. Region Kalmar län är beredd att gå in med cirka en fjärdedel av kostnaderna. Ytterligare en fjärdedel kan finansieras genom tidigareläggning av redan planerade åtgärder samt lägre löpande underhållskostnader när banorna är upprustade.

Trafikverket har hittills varit tveksamt till Sveriges regionala järnvägar och fokuserat på de högtrafikerade stråken. Den snabba tekniska utvecklingen ger dock möjlighet att köra fossilfri trafik utan total elektrifiering av en bana. Genom att använda hybriddrivna tåg som laddas under gång är en elektrifiering av delar av banan framtidens lösning. Detta minskar investeringskostnaderna radikalt.

Den satsning vi föreslår för Stångådalsbanan och Tjustbanan i sydöstra Sverige är ingen lyxrenovering utan en budgetversion. Med smarta lösningar och ny hybridtågsteknik kan även en budgetversion räcka för regionalt viktiga järnvägar. Sådana har vi många av i Sverige. Kinnekullebanan, Tvärbanan Umeå–Lycksele, Västerdalsbanan och Fryksdalsbanan är några exempel på andra viktiga regionala järnvägar som kommer att behövas i det fossilfria transportsystemet, men som Trafikverket inte har satsat på.

Riksdagen har i bred enighet beslutat att transporternas utsläpp av klimatgaser ska minska med 70 procent fram till 2030 och att Sverige ska vara klimatneutralt 2045. Omställningen av storstädernas transporter är den lätta delen. De stora utmaningarna är omställningen av basindustrins transporter och landsortens resor.

Nu när regeringen reviderar de nationella planerna behövs en ny inriktning. Dagens fokusering på megaprojekt kommer inte att räcka för att skapa ett fossilfritt transportsystem inom 25 år. Den storstadsfokuserade infrastrukturpolitiken måste balanseras med en satsning på landsorten och basindustrins fossilfria transporter baserad på smart småländsk småsnålhet.

Angelica Katsanidou
regionråd (S) Region Kalmar län

Christer Jonsson
regionråd (C) Region Kalmar län

Johanna Wyckman
regionråd (L) Region Kalmar län

Malin Sjölander
regionråd (M) Region Kalmar län

Jimmy Loord
regionråd (KD) Region Kalmar län     

Linda Fleetwood
regionråd Region (V) Kalmar län

Martin Kirchberg
regionråd (SD) Region Kalmar län

PRESSMEDDELANDE: Vi säger nej till luftslottet Matens hus

På Regionala utvecklingsnämnden idag röstar M&KD-Alliansen nej till majoritetens förslag att bygga upp ett skattefinansierat Matens hus. Det finns redan nu flertalet kanaler som sammanför lokala matproducenter med konsumenter och inget i den förundersökning som gjorts visar på att folkhälsan, tillväxten och besöks- och matlänet Kalmar län stärks i en sådan omfattning att det motiverar regionens mångmiljonkostnader för Matens hus.

– Redan kostnaderna som majoriteten anger i beslutsunderlaget, utan något som helst belägg för att Matens hus kommer att få önskad effekt på länets attraktionskraft och tillväxt, är hisnande stora. Att kostnaderna i underliggande förstudie sedan är skrämmande stora, och dessutom grovt uppskattade, gör att jag som oppositionspolitiker måste protestera vilt. Matens hus är inget annat än ett centerpartistiskt luftslott och ett direkt vårdslöst sätt att använda skattebetalarnas pengar på. Majoritetskollegerna S och L som tillåter det här borde skämmas, säger Pär-Gustav Johansson (M)

– Matens hus riskerar att bli ett fall för Slöseriombudsmannen om några år. Jag tror att länets invånare hellre ser att deras skattepengar går till sjukvård än förspills på den här typen av symbolpolitiska projekt utan bevisad positiv effekt för tillväxten och folkhälsan. Särskilt under pågående coronapandemi med en växande vårdskuld och hotande lågkonjunktur, säger Åke Nilsson (KD)

– Centerpartiet vill genomdriva Matens hus till varje pris eftersom man förhandlade in sitt gamla vallöfte i majoritetsöverenskommelsen efter valet. Att majoritetskollegerna blundar för att det är slöseri med utvecklings- och skattepengar är ett mysterium för mig. Jag vill se åtgärder som på riktigt tar tillvara på de gröna näringarnas utvecklings- och tillväxtpotential, säger Åke Bergh (M)

– Vi vill att pengarna, som majoriteten vill lägga på att locka aktörer som ska tävla om att få bygga upp ett skattefinansierat Matens Hus, istället ska användas inom ramen för Livsmedelsstrategins uppdaterade handlingsprogram som vi fattade beslut om i våras, och inte till uppblåsta prestigeprojekt. I handlingsprogrammet finns åtgärder som ger pang för pengarna. Förutom Matens hus då, som majoriteten knökade in redan då. Men det kan vi lätt skriva ut ur handlingarna igen, säger Pär-Gustav Johansson (M)

Regionen ligger i lönebottenligan

(Svar på debattartikeln "Nu höjs vårdlönerna" den 18 augusti.)

Under många år har lönerna för Region Kalmar läns 7 000 anställda, däribland sjuksköterskor, undersköterskor, läkare samt folkhögskolelärare med flera, halkat efter alltmer i jämförelse med övriga svenska kommuner och regioner.

Häromdagen skrev företrädare för Länsunionen (den styrande S, C och L-majoriteten i regionen) i tidningen att de nu satsar på att hämta upp det eftersatta löneläget. Det är såklart en välkommen satsning; under de senaste årens löneöversyn inom regionen har ju samtliga fackförbund (utom ett) lyft lön som den viktigaste frågan att arbeta med. Då endast 14 procent av drygt 7 000 medarbetare anser att Region Kalmar län är en attraktiv arbetsgivare finns det mycket att vinna på att börja hörsamma medarbetarna.

Länsunionen tvingades nyligen höja den regionala skattesatsen med 49 öre, det vore väl nästan märkligt om det inte skulle kunna medföra en satsning på löner. Frågan regionens anställda dock bör ställa sig, är hur stor skillnad det egentligen blir i lönekuvertet efter att skatten dragits. I början av året tillsköts drygt 50 miljoner kronor i form av statsbidrag till regionens kassa; ett resultat av att M, KD och V med stöd av SD lyckats omprioritera medel regeringen och stödpartierna egentligen ville satsa på friår och arbetsmarknadssatsningar som var utdömda av expertisen. Av dessa medel använder nu regionen 20 miljoner kronor till en särskild lönesatsning.

Vad Länsunionen inte berättar är att M, KD och V ville lägga till ytterligare 25 procent, vilket majoriteten avslog och kallade överbudspolitik. Därtill så äts cirka en tredjedel av de 20 miljoner kronorna upp av sociala avgifter vilket innebär att endast 13 miljoner kronor finns i reda pengar att fördela. Vi välkomnar äntligen en lönesatsning, men är övertygade om att mer skulle kunna göras om Länsunionen förmått sköta regionens ekonomi bättre än idag.



Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län 

Hårklyverier hämmar landsbygdsutvecklingen

(Slutreplik från M i frågan om gårdsförsäljning av alkohol. De tidigare inläggen publicerades den 27/7 samt 8/8.)

I tidningen den 8/8 hakar representanter för Länsunionen i Region Kalmar län upp sig på semantiska begrepp – för att försöka dölja det faktum att utvecklingen i vår region dessvärre hämmas av deras senfärdighet vad gäller att främja möjligheterna till att ta täten i frågan om att tillåta gårdsförsäljning av lokalt producerat öl och vin.

Faktum är följande: Moderaterna i Västmanlands förslag om att ansöka hos regeringen att få bli pilotlän för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga lokalproducerade drycker bifölls av majoriteten där (S, C, L).

Ett liknande förslag av oss Moderater här i Kalmar län, bifölls däremot inte av Länsunionen – majoriteten i vår region, bestående av samma partier som i Västmanland.

Det som är hela skillnaden är att Region Västmanland nu ska ansöka hos regeringen om att bli först ut, för att på så sätt främja sysselsättning, företagande och landsbygdsutveckling – utan att Systembolagets monopolställning hotas – medan Region Kalmar län återigen hamnar i bakvatten på grund av Länsunionens oförmåga att ta tillfället i akt.

Eller är det kanske så att Centerpartiet, som på nationellt håll är drivande i frågan, på det lokala planet väntar på möjligheten att själva få presentera ett liknande förslag? Det hade ju inte varit första gången i så fall.

Allt medan Länsunionen återigen trampar vatten, flyttar mer progressiva regioner fram sina positioner.

För ett Kalmar län som både är avsides placerat geografiskt, liksom där landsbygdsutvecklingen verkligen skulle behöva en vitamininjektion är detta negativt. Samma gäller möjligheterna för fler arbetstillfällen utanför tätorterna och icke att förglömma för besöksnäringen.

Det är sorgligt att Länsunionen duckar i frågan och lägger krutet på hårklyverier, istället för att tona ned prestigen och släppa fram bra förslag som kan göra skillnad. Igen.


Pär-Gustav Johansson (M), oppositionsråd, Region Kalmar län
Carl Dahlin (M), oppositionsråd, Region Kalmar län

Attraktiva arbetsgivare värnar medarbetarna

Ett av de främsta målen med Region Kalmar läns personalpolitik är att vara en attraktiv arbetsgivare - en av Sveriges bästa arbetsplatser till och med. Det senare går förvisso inte att mäta, medan annat följs upp regelbundet då politiken sammanträder.

Det som då redovisas är ofta positiva nyheter eller konstateranden, medan de sämre eller dystra inslagen oftast uteblir - liksom därmed chansen för politiken att på riktigt ta itu med det som behöver förbättras. Mönstret går igen i stora delar av det politiska arbetet inom Region Kalmar län.

Vad som dock inte går att sopa under mattan är att endast 14 procent av regionens drygt 7000 anställda instämde till fullo i höstens medarbetarundersökning, att regionen är en attraktiv arbetsgivare. Med tanke på alla de positiva besked om insatser för att främja detta förefaller siffran något svårtolkad. Visst finns det bra insatser såsom utbildningsmöjligheter och andra former av vidareutveckling, men hur många kommer de till del och känner medarbetarna ens till utbudet? Frågorna är befogade.

Dialogen mellan politiken och de fackliga under våren har blottlagt behov av förändring för att bli en mer attraktiv arbetsgivare - och inte minst nå det ambitiösa målet om att vara en av rikets bästa arbetsplatser.

Löneutvecklingen, där lönerna verkligen sätts efter både kompetens och erfarenhet, karriärsmöjligheter, vidareutbildning liksom medbestämmande i större utsträckning kring både arbetsmiljö och arbetstider är alla delar i att göra faktiska förändringar till det bättre, och att bli en attraktiv arbetsgivare för fler än 14 procent av 7000 medarbetare.

Moderaterna och KD är rösten för att tydligare än idag - oavhängigt det senaste halvårets händelser - värna medarbetarna och med det insistera på reformer som verkligen möjliggör ambitionen att bli en mer attraktiv arbetsgivare liksom en av Sveriges bästa arbetsplatser.

Carl Dahlin (M)
Vice ordförande personalutskottet
Region Kalmar län