Akuten ännu utan akuta lösningar

Arbetsmiljön på akuten på Länssjukhuset i Kalmar är mycket ansträngd och arbetssituationen för alla yrkesgrupper är ohållbar. Det handlar bland annat om rädsla över att sitta ensamma och oskyddade i receptionen med de våldsbrott som nyligen begåtts i Kalmar.

Arbetsmiljön är alldeles för stressig och tiden för återhämtning är för knapp. Därtill finns för få vårdplatser på övriga delar av sjukhuset när patienter ska skickas vidare, vilket gör att det blir trångt på akutmottagningen.

Vidare är lönerna låga för långa och ansvarstyngda arbetspass och det märks ingen större skillnad på lön eller arbetsuppgifter efter kompetensutbildning. Medarbetarna känner sig åsidosatta och förstår inte varför utredningen om bland annat arbetsmiljön som majoriteten i regionen (S, C, L) hänvisar till ska ta mer än ett år. Samma politiska ledning har också lovat medarbetarna två miljoner kronor för skottsäkert glas i akutens reception. Enligt fastighetsservice fick receptionen säkerhetsglas 2021, men det är inte samma sak.

Vid regionfullmäktige nyligen frågade vi vad majoriteten ska göra för att behålla liksom rekrytera nya medarbetare, när arbetsmiljön ska åtgärdas och när det utlovade skottsäkra glaset blir verklighet. Svaren var oklara. De ville inte ens svara på om det verkligen ska ta mer än ett år att utreda arbetsmiljön. Frågan har ju redan utretts tidigare men lämnats utan åtgärd. Det handlar bland annat om arbetstidsförkortning vilket visat sig fungera bra på andra håll i landet, för att fler ska orka och vilja stanna kvar.

Skulle utredningen återigen landa i samma åtgärdsförslag som tidigare, är det dock allt annat än säkert att dessa kommer införas. Det står klart att Länsunionen är obekväma med att akuten blivit en politisk fråga. Denna typ av problem ska ju vanligtvis verksamheterna själva lösa. Tyvärr har situationen gått så långt att politiken kopplats in eftersom inget händer. Vi har tagit till oss vad medarbetare, chefer och fackliga är rörande överens om, och vill se förändringar på akuten för att fler ska orka och vilja stanna kvar. Majoriteten har hittills duckat i frågan, det går inte längre, nu är det dags att svara!

Linda Fleetwood (V), regionråd
Carl Dahlin (M), regionråd
Jimmy Lord (KD), regionråd

Det svenska skogsbruket är hotat

Till:
Miljöminister Annika Strandhäll (S)
Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)
EU-minister Hans Dahlgren (S)
Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S)

Från:
Sveriges 21 regioner
Datum: 2022-04-26

Sverige är ett skogsland och mycket av det vi idag tar för givet – dess vägar, skolor, omsorg och sjukvård – är grundat på de värden som våra föregångare här så långt tillbaka i tiden som tusen år skapade ur skogen. Och skogen är fortsatt en viktig del när vi bygger vårt välstånd.

Därför är det med oro vi ser hur EU nu håller på att arbeta fram en ändring av den förordning som ska reglera upptaget av växthusgaser genom skog och mark i unionen, den så kallade LULUCF-förordningen.

EU-kommissionen föreslår att Sveriges kolsänka i skogs- och marksektorn ska öka från 38,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 47,3 miljoner ton senast 2030. Enligt intresseorganisationen SveBio kommer det innebära att avverkningarna i skogen behöver minska med 16 procent för att Sverige ska klara EU-kommissionens mål. Det innebär 16 procent mindre råvarutillförsel till sågverk och massabruk och motsvarande avveckling av förädlingskapacitet. Alternativet för industrin är att importera mer utländsk skogsråvara från vilket i sin tur fordrar motsvarande avverkningar där. Resultatet blir därmed att den eventuella klimatnyttan i ett globalt perspektiv uteblir.

Förslaget ger också motsvarande minskning av inkomster för skogsägare och sysselsättning inom skogsbruk och skogsindustri. För den svenska energiförsörjningen innebär det också motsvarande minskning av tillförseln av biprodukter och avverkningsrester.

En minskning av avverkningsnivåerna i skogen med 16 procent skulle för Sverige innebära:

1. Ett bortfall på förädlingsvärde om cirka 30 miljarder kronor för hela skogsnäringen.

2. Minskat utrymme för export om cirka 23 miljarder kronor.

3. Försämrad tillgång på råvara skapar lägre investeringsvilja.

4. Minskat utrymme för forskning och utveckling.

5. Risk för sysselsättningskonsekvenser för över 30 000 personer.

6. Sverige består av 23 miljoner ha produktiv skogsmark varav 50 procent ägs av privata skogsägare. I Sverige avverkas årligen cirka 85 miljoner kubikmeter skog. En minskad avverkning på 16 procent innebär ett inkomstbortfall för Sverige skogsägare på bort emot 2,5 miljarder kronor i nettovärde.

7. Minskat underlag för kommunala och regionala skatteintäkter som därmed påverkar välfärden.

Kort sagt skulle detta förslag – om det genomförs – slå mycket hårt mot Sverige. Och det utan att nå de klimateffekter som åtgärderna är tänkta att ge.

Vi vill särskilt understryka följande:

• Att införa ett tvingande LULUCF-mål innebär en styrning av den svenska skogspolitiken som inte överensstämmer med att skogspolitik är en nationell kompetens. De styrmedel som kommer att krävas för att uppnå målet kommer att innebära ingrepp i skogsägarnas rätt att förfoga över sin skog.

• Vidare råder det fortsatt stor osäkerhet hur de bindande nivåerna på kolsänkor kommer att regleras. I nuläget regleras de genom delegerade akter som aktörer utanför EU-kommissionen har begränsade möjligheter att påverka.

• I kommissionens texter finns det en föreställning om att orörda och ”naturliga äldre skogar” har den största kolinbindningen. Detta är fel. Orörda naturskogar uppnår balans och liten eller ingen nettoinbindning av kol, med risk för stora kolförluster vid naturliga störningar som skogsbränder, insektsangrepp och stormar. En nyligen publicerad studie från SLU visar att brukade skogar har ett kontinuerligt upptag av kol och mindre risk för stora störningar med kolförluster.

• Situationen i Sverige har tydligt visat att aktivt skogsbruk är bättre ur klimatsynpunkt än att låta skogen stå. Tillgångarna har fördubblats sedan början av 1900-talet och med nära 40 procent sedan 1980 tack vare en god återplantering med bättre förädlat odlingsmaterial och en god skötsel.

• Ur ett lokalt perspektiv innebär ett aktivt skogsbruk att tjänster köps av andra lokala företagare som i sin tur bidrar till hållbar tillväxt och en mer levande landsbygd.

LULUCF-förordningen är bara ett av flera förslag från kommissionen som kan påverka det svenska skogsbruket. Vi ser en stor mängd

lagstiftningsförslag och strategier från EU-kommissionen som riskerar att begränsa svenskt skogsbruk, trots att skogsfrågor inte är en formell EU-kompetens. EU:s nya skogsstrategi för 2030, EU:s taxonomi för hållbara investeringar, förnybarhetsdirektivet, EU:s strategi för biologisk mångfald, och inte minst LULUCF-förordningen är bara några exempel. Alla dessa europeiska initiativ riskerar att begränsa det svenska skogsbruket med stora negativa ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter i regionerna och kommunerna som följd. Vi vill understryka hur viktig regeringens roll, i samarbete med andra medlemsländer, är i de fortsatta förhandlingarna av dessa initiativ.

Vi upplever möjligheten att påverka både den europeiska och nationella processen har varit begränsad. EU:s intåg i skogspolitiken är således inte bara ett problem för skogsbruket, utan även ett problem för demokratin. Få lokala och regionala aktörer har resurser, kunskap eller kompetens att bedöma konsekvenserna av LULUCF-förordningen. De har inte heller möjlighet att påverka processen trots att den kommer få stora lokala effekter. Ett tydligt bevis är hur få lokala svar som kom in till regeringens remissrunda om LULUCF-förordningen under hösten 2021.

Förhandlingarna kring LULUCF-fördraget är bara i början av en lång process, därför ser vi möjligheten för regeringen att påverka hur Sveriges skogar kommer att se ut och fungera framöver och stå upp för de lokala perspektiven. Det här förslaget gynnar inte Sverige och därmed inte hela EU.

Skogen är mångfunktionell och har därmed betydelse för en stor mängd värden, intressen, innovationer och aktörer. EU bör därför främja skogens roll och potential att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling av samhället. Den bör också stödja behovet av ökad kompetens, jämställdhet och attraktivitet inom ramen för skogens olika sektorer.

Skogsbruket genomgår en förändring och kommer att utvecklas mycket framöver när det gäller digitalisering. Ett mer digitaliserat skogsbruk innebär många möjligheter till allt från precisionsodling, smarta autonoma maskiner, bättre skräddarsydda lösningar för kundanpassade produkter till nya metoder att samla in data om biologisk mångfald och fakta om markförhållanden som kan ligga till grund för ett skonsamt skogsbruk. Den svenska skogspolitiken bör därför präglas av ett modernt och uppdaterat synsätt på hållbarhet som beaktar skogens kopplingar till alla regionernas utveckling vad gäller tillväxt, sysselsättning och klimatnytta.

Det är därför viktigt att Sverige tidigt och tydligt agerar i frågan. En försvarlig del av Sveriges framtid står på spel.

Region Blekinge

Elin Petersson (M)

Magnus Johansson (S)

Region Dalarna

Birgitta Sacredéus (KD)

Abbe Ronsten (S)

Region Gotland

Eva Nypelius (C)

Region Gävleborg

Eva Lindberg (S)

Patrik Stenvard (M)

Region Halland

Helene Andersson (C)

Per Stane-Persson (S)

Region Jämtland-Härjedalen

Elise Ryder Wikén (M)

Robert Uitto (S)

Region Jönköpings län

Maria Frisk (KD)

Malin Wengholm (M)

Region Kalmar län

Karin Helmersson (C)

Pär-Gustav Johansson (M)

Region Kronoberg

Elizabeth Peltola (C)

Robert Olesen (S)

Region Norrbotten

Nils-Olov Lindfors (C)

Anders Öberg (S)

Region Skåne

Anna Jähnke (M)

Region Stockholm

Gustav Hemming (C)

Region Sörmland

Monica Johansson (S)

Daniel Portnoff (M)

Region Uppsala

Björn-Owe Björk (KD)

Bengt-Olov Eriksson (S)

Region Värmland

Stina Höök (M)

Åsa Johansson (S)

Region Västerbotten

Rickard Carstedt (S)

Tomas Mörtsell (C)

Region Västernorrland

Sara Nylund (S)

Jonny Lundin (C)

Region Västmanland

Denise Norström (S)

Jenny Landernäs (M)

Västra Götalandsregionen

Kristina Jonäng (C)

Bijan Zainali (S)

Region Örebro län

Irene Lejegren (S)

Region Östergötland

Eva Andersson (S)

Per Larsson (KD)

Undertecknare är företrädare med ansvar för regional utveckling i landets samtliga regioner.

Garantier för en trygg förlossningsvård

Inför förra sommaren stod ett stort antal pass tomma långt efter att semestrarna skulle varit godkända. Vid diskussioner i bland annat regionstyrelsen ville den politiska majoriteten, ”Länsunionen”, inte prata om frågan för att ”inte sprida oro” bland blivande föräldrar. 

Förra sommaren löste sig, mycket tack vare inhyrd personal i allmänhet, men också för att de egna medarbetarna var lojala mot arbetsgivaren och ändrade sina semestrar. Sedan i höstas har diskussioner pågått mellan klinikledningarna i både Västervik och Kalmar, politiken, de fackliga företrädarna samt arbetsgivaren. Konkreta önskemål såsom arbetsskor, koordinatorer på heltid samt fler kolleger har framförts.

Arbetet med att tillgodose medarbetarnas önskemål för en mer hållbar arbetsmiljö går långsamt. Först efter ett kvartal är exempelvis arbetsskor på väg att bli verklighet. Rekryteringen av koordinatorer låter vänta på sig. Över lag är det svårt att hitta barnmorskor som vill arbeta inom regionen. I Västervik är knappt hälften av tjänsterna tillsatta. Resten hyrs in och till sommaren kommer sjuksköterskor att täcka upp på BB och gyn.

Medarbetarna har i dialog med chefer och HR tagit fram förslag för att förbättra arbetssituationen och behålla befintliga barnmorskor och förhindra att fler lämnar för att jobba exempelvis med bemanningsbolag, men utmaningarna består likväl. Allt tar väldigt lång tid att förändra, även de lågt hängande frukterna. Denna senfärdighet riskerar att fler säger upp sig innan arbetsmiljön blir bättre.

Moderaterna vill nu att den politiska majoriteten svarar på hur många pass ännu är olösta inför sommaren i Kalmar respektive Västervik; om förlossningen i Västervik hålls öppet hela sommaren; hur många av de fast anställda barnmorskorna som har ”sålt” sin semester; hur återhämtningsplanen ser ut så barnmorskorna orkar jobba i höst; varför det tagit över ett kvartal för att möta medarbetarnas önskemål om arbetsskor; samt hur regionen ska rekrytera och behålla kompetenta och erfarna barnmorskor?

Länsunionen (S, C, L) är svaret skyldiga kring hur Region Kalmar län ska bli bättre på att attrahera, rekrytera och inte minst behålla erfarna barnmorskor för att trygga förlossningsvården i länet.

Carl Dahlin, vice ordförande personalutskottet
Malin Sjölander, vice ordförande regionstyrelsen
Jonas Lövgren, vice ordförande beredningen hälso- och sjukvård
Lennart Hellström, ledamot regionstyrelsen
Moderaterna i Region Kalmar län

Ta bort dagens strandskydd i Kalmar län

Replik på debattinlägg om strandskydd, tidigare inlägg publicerat 19 april.

En bärande del av januariavtalet var löftet om att reformera strandskyddet. Centerpartiet har släppt fram Socialdemokraterna till regeringsmakten flera gånger i tron att det skulle infrias.

I löftet angavs mål om att göra det enklare att bygga strandnära, skapa bättre förutsättningar för bostäder och näringsverksamheter och att öka det lokala inflytandet över strandskyddet.

Därför är det inte svårt att förstå varför Centerpartiet nu reagerar så starkt på att riksdagen inte stödjer det förslag som regeringen har lagt fram. Utan någon typ av strandskyddsreform har Centern ingenting att visa upp för väljarna för att motivera att man har gjort en S-regering möjlig.

Moderaterna och Kristdemokraterna ser däremot till sakfrågan. Innebär reformen tydliga förbättringar?

Där är tyvärr svaret nej. Enligt förslaget ska kommuner bara kunna ansöka om att få strandskyddet hävt i områden där tillgången på obebyggd mark är god och där efterfrågan på mark för bebyggelse samtidigt är låg. Det vill säga på platser där intresset att bygga är lågt.

Till det förslaget har regeringen lagt ett förstärkt strandskydd där efterfrågan på mark för fritidshusbebyggelse är stor. Det vill säga, där människor vill leva och bo. Tidigare upphävda strandskydd ska även kunna återinföras.

Möjligheterna att utveckla områden i attraktiva lägen försämras alltså, och det blir svårare att anlägga bryggor och vägar ned till stränderna. Länsstyrelsens roll och veto i strandskyddsfrågor stärks, utrymmet för förenklingar blir nästan obefintligt och strandskyddet skärps i mycket stora delar av landet.

Det är helt fel väg att gå.

Centerns försvar för allt detta är att reformen bara är den första i en rad reformer av strandskyddet. För detta finns det inga som helst garantier. Strategin att göra reformer ihop med partier som tycker helt annorlunda – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – är feltänkt. Det visar strandskyddsförslagets utformning.

För vi kommer ihåg vad det stod i januariavtalets punkt 23: ”Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering.” Propositionen innebar ingen förändring ”i grunden”. I vissa delar är det till och med en skärpning som ger länsstyrelserna än mer makt.

Därför har vi valt att yrka avslag på propositionen. Det är bättre att göra om och göra rätt än att försöka lappa och laga i ett bristfälligt förslag. Och det är bättre att arbeta fram reformer i gemenskap med likasinnade.

Jan R Andersson (M), riksdagsledamot
Gudrun Brunegård (KD), riksdagsledamot
Pär-Gustav Johansson (M), viceordförande Regionala utvecklingsnämnden

(M): Regionens ekonomi är dopad

Region Kalmar län har precis släppt sin bokslutsrapport som visar på ett överskott på 787 miljoner kronor, hela 579 miljoner kronor bättre än budgeterat. Anledningen till att sista raden visar svarta, och inte röda, siffror stavas i stort sett uteslutande externa faktorer såsom statsbidrag och placeringar på börsen.

Regionens ekonomi är gravt dopad eftersom den socialdemokratiska regeringen låter statsbidragen – oftast tillfälliga – regna som manna från himlen.

I många år har just riktade och tillfälliga statsbidrag och börsen räddat sista raden. Fluktueringar och minskat statligt stöd kan dock bli förödande för Region Kalmar län. Detta särskilt då de eskalerande utgifterna beträffande hyrbemanningen inom vården tillåtits eskalera från 40 miljoner kronor årligen till en kvarts miljard kronor årligen sedan 2010. Det ska tilläggas att dessa kostnader vägrar Länsunionen att budgetera, då de är ”oönskade utgifter”.

Utan statsbidragen vore det mindre bevänt med regionens ekonomi. Som de flesta skattebetalare minns har landstings-/regionskatten höjts tre gånger under senare år, senast 2019. Och trots att vi moderater upprepade gånger under den senaste mandatperioden begärt genomlysningar av regionens ekonomi för att resurserna ska läggas på rätt saker, exempelvis sjukvården, sker inte detta. Dessvärre verkar inte Länsunionen (S, C, L) varken vilja eller orka vända på alla stenar för att hitta alternativ, vilket vi moderater förespråkat före man kastar notan i knät på länets invånare. 

Vi moderater har utöver en rejäl genomlysning av regionens ekonomi i allmänhet och budgetprocessen i synnerhet, anfört en skattesänkning vilket regionens ekonomi egentligen borde klara av – utan att tulla på kärnverksamheten. Vi menar att vanligt folk förtjänar behålla mer av sina eget förvärvade pengar än vad regionstyret idag tillåter. I detta vägrar Socialdemokraterna konsekvent att gå oss till mötes. Det är som om det finns en inbyggd eller medfödd ryggmärgsreflex att så fort skattesänkningar kommer på tal så upprepas de trötta argumenten om försämrad vård, tillgänglighet och andra rena påhitt likt en repig skiva. 

Socialdemokraterna har däremot som bekant inga som helst problem att höja skatten som universalmedel när deras utgiftskarusell hotar sluta snurra. Och det kommer sannolikt inte dröja länge tills nästa gång.

Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet, Region Kalmar län
Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen, Region Kalmar län

Länsunionen har misslyckats med AT-tjänsterna

Replik på debattinlägg om läkarutbildningen i Kalmar publicerad 31 januari.

De 14 läkarstudenterna från den första kullen vid den nya läkarutbildningen i Kalmar, har ännu inte fått – och kommer att få vänta många månader till på att få – en AT-placering, vilket de behöver för att få ut sin legitimation.

Detta uppmärksammades i media nyligen och medan läkarstudenterna nu riktar skarp kritik mot Region Kalmar län, låter Socialdemokraterna lovorden flöda i tidningen.

Moderaterna och Kristdemokraterna sällar sig till läkarstudenternas kritik. Att regionen fick en läkarutbildning till Kalmar är i sig positivt, men det förutsätter ju också att de nya läkarna får möjlighet att bli kvar i länet och påbörja sin karriär här. I möten med Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) har detta länge påtalats liksom vikten av att ta hand om de studenter som kommit hit för att de ska stanna. SYLF menar vidare att för att möta behovet nationellt kommer cirka 120–130 fler AT-tjänster behöva erbjudas 2024 jämfört med i år.

Tio regioner planerar att utöka antalet platser för AT-tjänstgöring till 2024, medan elva inte kommer göra det. Enligt Läkartidningen som tagit del av Sveriges kommuners och regioners (SKR) rapport kring AT-tjänster visar det sig att Region Kalmar län inte kommer utöka antalet platser, utan även i fortsättningen erbjuda 47 AT-tjänster – idag fördelade på 27 i Kalmar, 9 i Oskarshamn och 14 i Västervik.

För oss Kristdemokrater och Moderater är det obegripligt att i ett läge där Region Kalmar län ständigt kämpar med att rekrytera och inte minst behålla personal, inte satsa ordentligt på att ta tillvara de unga nyutbildade läkare som vi faktiskt har i länet och våga tänka lite nytt för att de ska bli kvar. Den S-ledda majoriteten kommer med sina vanliga undanflykter och bortförklaringar. De påstår att Region Kalmar län minsann är bättre än andra regioner på att skaffa fram AT-platser samt uppfyller nationella riktlinjer. Men det är ju irrelevant.

Frågan är vilka chanser vi i vår region skapar för de läkare som nu utexamineras från utbildningen i Kalmar för att de ska kunna bidra till vården för vårt läns invånare. Och där är ju svaret uppenbart: alldeles för få.

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen
Jimmy Loord (KD), vice ordförande hälso- och sjukvårdsberedningen
Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), ledamot personalutskottet

Låt dimridåerna skingras

Replik på inlägg om regionens personalpolitik, publicerad 20 januari.

Det finns såklart mycket som fungerar bra i regionen, vilket den politiska majoriteten Länsunionen (S, C, L) uteslutande beskriver den 20 januari. Det vore i sammanhanget även intressant om de under valåret kunde beskriva åtgärder för alla de utmaningar regionen dragits med under hela deras styre.

Nyligen presenterades resultaten för den medarbetarenkät som genomförs vartannat år i regionen. Den visar bland annat på att förtroendet för ledning och styrning är lågt, särskilt när det kommer till hur förändringar hanteras och kommuniceras. Ett tydligt exempel på detta var nedläggningen av intensivvårdsavdelningen på Oskarshamns sjukhus där de anställda nekades delaktighet och informerades bara minuter före nyheten släpptes till media.

Vidare är försämrad personalsäkerhet på utsatta arbetsplatser såsom akutmottagningarna, hög sjukfrånvaro inom psykiatrin, liksom skenande kostnader för hyrbemanning utmaningar som kanske bättre förklarar varför endast 18 procent av medarbetarna till fullo anser regionen vara en attraktiv arbetsgivare. Det är inget gott betyg när ambitionen är att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser.

Antalet anställda inom regionen ökar stadigt. Värt att påpeka är att det är administrationen – inte vården – som står för den största procentuella ökningen. En svällande byråkrati liksom eskalerande utgifter för hyrbemanning, som gått från 40 miljoner årligen för tio år sedan till en kvarts miljard kronor 2021, resulterade i en skattehöjning vid förra årsskiftet. Så finansierar Länsunionen regionens verksamhet, krona för krona.

För att få fler medarbetare att stanna, inte minst sjuksköterskor som är det stora bristyrket i Region Kalmar län, samt för att få ordning på de skenande utgifterna för att hyra in deras ersättare måste regionen bli en mer attraktiv arbetsgivare. Det krävs såklart en palett av åtgärder för detta som handlar om arbetsmiljö och villkor, medarbetarinflytande och möjligheter till vidareutveckling, samt inte minst lön som speglar erfarenhet och kompetens. Detta och mycket mer har Moderaterna och Kristdemokraterna föreslagit, men det avslås konsekvent av Länsunionen.

Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet
Jimmy Loord (KD), vice ordförande hälso- och sjukvårdsberedningen
Jonas Lövgren (M), vice ordförande beredningen för hållbarhet och folkhälsa

När ska S ta ansvar för regionens ekonomi?

Slutreplik på debattartikeln "(S): Sjukvård före skattesänkningar" den 15 januari.

Moderaterna förespråkar så låg skatt som möjligt, samtidigt som vi värnar de kärnverksamheter som behövs för ett välmående samhälle. För oss är det självklart att Sveriges medborgare gemensamt finansierar vård, skola, omsorg och samhällsviktig infrastruktur, för att ta några exempel. Men vi kommer aldrig tillåta att nödvändiga ekonomiska uppföljningar inte görs eller – som i regionen – att Socialdemokraterna år efter år vägrar genomföra en fördjupad genomlysning av ekonomin för att hitta undvikbara kostnader. Om det beror på att de inte orkar, vågar eller vill, kan bara Socialdemokraterna själva svara på.  

Att förespråka så låg skatt som möjligt handlar om att ha en tilltro till medborgarnas förmåga att kunna bestämma över hur den intjänade lönen ska användas. Att förespråka hög skatt handlar om att staten, kommunen eller regionen är bättre lämpad att bestämma över det du intjänat i lön, pension eller annan inkomst.  

Politik är att ta ansvar och det är vi i Moderaterna beredda att göra. Under hela denna mandatperiod har vi gång på gång lagt förslag om att regionstyrelsen ska uppfylla sin uppsynsplikt över ekonomin (enligt Kommunallagen) och göra en genomlysning av alla verksamheters ekonomi. Redan innan skattehöjningen i början av mandatperioden ansåg Moderaterna att det vore hederligt och ansvarsfullt att skattehöjningen skulle föregås av just en genomlysning. Men Socialdemokraterna valde att inte utgå från fakta, utan höjde skattebördan för länsborna med 250 miljoner kronor.  

Just nu går regioner och kommuner bra ekonomiskt, mycket tack vare stora statsbidrag och en börs som varit välvillig. Som prognosen ser ut nu kommer regionens resultat hamna 300 miljoner över det budgeterade resultatet. Frågan som uppkommer då är: tillhör pengarna regionen eller dig som skattebetalare?  

Ett tydligt exempel på var medborgarna står i den frågan illustreras av pågående elkris, med skyhöga elräkningar som följd. När regeringen nu väljer att ta in tiotals miljarder i ökade skatter och sedan kompenserar medborgarna med ett mindre bidrag, så visar det sig att svenska folket nu börjar få nog.  

Politik är att ta ansvar. Och vi undrar fortfarande när Socialdemokraterna ska ta ansvar för regionens ekonomi.  

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen och oppositionsråd
Pär-Gustav Johansson (M), oppositionsråd
Carl Dahlin (M), oppositionsråd
Jonas Lövgren (M), oppositionsråd

Miljöpartiet bär skulden för de höga elpriserna

Svar på debattartikeln "M:s energipolitik största hindret för lägre elpriser" den 14 december.

Dagens höga elpriser är ett direkt resultat av regeringens misslyckade energipolitik. I stället för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna tar ansvar för situationen får hushåll och företag ta bördan för misslyckandet i form av höga elräkningar.  

Miljöpartiet gick till val 2014 på att stänga ned kärnkraften. Under Miljöpartiets sju år i regeringsställning har de gjort allt för att infria vallöftet. Tyvärr ser vi hur de mångt och mycket lyckats – med god hjälp av både Socialdemokraterna och Centerpartiet – och resultatet har blivit fyra nedstängda reaktorer.  

Fyra nedstängda reaktorer i ett läge där efterfrågan på ren el förväntas dubbleras till 2045. Ska vi klara elektrifiera våra transporter och möjliggöra industrins omställning behövs alla fossilfria energislag – vindkraft, vattenkraft och kärnkraft. För Miljöpartiet är hatet mot kärnkraft större än viljan att på riktigt minska utsläppen. Lite ironiskt för ett parti som kallar sig Miljöpartiet.  

Verkligheten har kommit ikapp Miljöpartiet och vi förstår att de är nervösa och känner sig nödgade att försöka lägga skulden på någon annan. Tillsammans med Socialdemokraterna har Miljöpartiet nedmonterat det elsystem som tjänat Sverige så väl tidigare. När man lade ned kärnkraften utan att ha ett trovärdigt svar på hur tomrummet skulle fyllas skapade man dagens situation där hushåll behöver oroa sig för höga elräkningar och företag har svårt att etablera sig och bygga ut sin verksamhet på grund av elbrist i stora delar av landet.

Sverige behöver en ny regering och en ny energipolitik. Moderaterna är beredda att axla det ansvaret. Efter valet kommer vi ta ansvar för att Sverige åter ska ha en stabil och ren elförsörjning till ett rimligt pris. Till dess kan Miljöpartiet med fördel fortsätta skriva debattartiklar. De gör definitivt mindre skada för Sverige på så sätt.  

Jan R Andersson (M), riksdagsledamot
Malin Sjölander (M), regionråd i opposition
Pär-Gustav Johansson (M), regionråd i opposition
Carl Dahlin (M), regionråd i opposition
Jonas Lövgren (M), regionråd i opposition

Orka se helheten i regionen

Region Kalmar läns medarbetarenkät har nyligen presenterats. Som vanligt ligger det stora fokuset på det som redan är bra, medan det som behöver förbättras oftast avhandlas i en bisats.

Det finns såklart mycket som är bra, Regionens 7 000 medarbetare ser ju till att allt fungerar. Men det är att göra det väl enkelt för sig att helst förbise de utmaningar som ändå finns - de blir ju knappast åtgärdade om de bara sopas under mattan. Enkäten visar på fortsatt behov av att förbättra ett antal springande punkter:

Ännu instämmer endast 18 procent av medarbetarna till fullo att Regionen är en attraktiv arbetsgivare. Det är fortfarande ett lågt resultat när ambitionen är att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser. Likaså har inte 27 procent någon åsikt eller instämmer inte med Länsunionen när de påstår att det inte finns någon tystnadskultur i organisationen. Det är såklart inte bra när det finns så spridda åsikter om samma sak. Framförallt måste Regionen bli bättre på att orka att lyssna in allt, inte bara det som är bra, för att de områden där förändring behövs ska ha en chans till bättring.

Likaså framgår det återigen att ledning och styrning, det vill säga toppskiktet, fortfarande har ett arbete att göra för att vinna fler medarbetares förtroende. Allt fler är nöjda med sin närmaste chef men förtroendet uppåt i organisationen har en bra bit kvar. Det handlar om hur förändringar förankras och förmedlas.Om att visa uppskattning och förståelse för vardagen ”nere på golvet”. Som en del i att just bli bättre är vi politiker, åtminstone M och KD, ofta ute och träffar medarbetare på ”golvet” - den senaste tiden om än digitalt - för att minska klyftan till beslutsfattarna.

Det är positivt att fler medarbetare väljer att delta i medarbetarenkäten och visar därmed ett engagemang i sin arbetsplats och villkoren där. Arbetmiljörelaterade frågor har under pandemin seglat upp som allt mer viktiga för många. Från politikens sida har vi lagt stor tyngd vid att placera dessa frågor i centrum. Just arbetsvillkor i allmänhet och arbetsmiljö i synnerhet på exempelvis akutmottagningen på Länssjukhuset behöver åtgärdas. Förutom en ständigt närvarande stress i vardagen har hot och våld ökat kraftigt de senare åren.

Akutens medarbetares åsikter om den försämrade personalsäkerheten har nått alarmerande nivåer. Runt 90 medarbetare har de senaste fem åren lämnat, mestadels beroende på grund av att man inte orkar jobba kvar. Det är gammal som ung, som vittnar om en allt tuffare arbetsmiljö som anledningen till att man söker sig vidare.

Moderaterna och Kristdemokraterna har under årens lopp presenterat en rad åtgärder för att få fler medarbetare att stanna, att fler ska uppleva regionen som en attraktiv arbetsgivare och att fler ska söka sig hit. Det handlar om en bred palett av åtgärder där bland annat bättre löner och lönespridning, fler möjligheter att göra karriär, arbetsmiljö, arbetstidsförkortning och en översyn av grundbemanningen ingår. Dessa har Länsunionen (S, C och L) kategoriskt sagt nej till samtidigt som deras egen verktygslåda för att möta Region Kalmar län utmaningar ekar tom.

Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län

Ser fram emot att regionmajoriteten ändrar sig om energimål

Den regionala utvecklingsstrategin (RUS) är Region Kalmar läns viktigaste styrdokument.

På senaste regionstyrelsen föreslog Moderaterna och Kristdemokraterna att det regionala energimålet i RUS ska ändras från 100 procent förnybar produktion till 100 procent fossilfri produktion, vilket skulle inkludera kärnkraften. Det är samma förändring vi vill se av det nationella energipolitiska målet. Kalmar läns behov av el kommer aldrig att kunna tillgodoses av enbart väderberoende och förnybar produktion. Istället riskerar vi att bli beroende av importerad och smutsig kol- och oljekraft. Eller av rysk fossilgas, med fatala säkerhetspolitiska konsekvenser.

Hela regionmajoriteten (S, C och L), där Johanna Wyckman (L) ingår, röstade nej förslaget.

Två dagar senare publicerar Johanna Wyckman en debattartikel där hon skriver att hennes parti välkomnar all fossilfri energiproduktion och slår dessutom ett särskilt slag för kärnkraften som nödvändig för ett hållbart energisystem och grön omställning.

Jag hade såklart önskat att Johanna Wyckman hade stöttat vårt förslag i regionstyrelsen, som ju till punkt och pricka överensstämmer med de åsikter hon framför i sin debattartikel. Samtidigt är jag glad att hon så tydligt tar ställning för kärnkraften och fossilfri energiproduktion. Det bådar gott inför framtiden om vi ska kunna fatta de avgörande politiska besluten för en hållbar och tillförlitlig energiproduktion som kan försörja både hushållens och industrins behov i den gröna omställningen av Kalmar län.

Liberalerna i Region Kalmar län är alldeles uppenbart bakbundna i energipolitiska frågor av Centerpartiet och Socialdemokraterna. Men jag har stor tilltro till att förnuftet ska segra och att åtminstone ett av dessa partier byter fot i frågan. Jobben, klimatet och möjligheterna till en hållbar utveckling i Kalmar län står på spel.

Pär Gustav Johansson (M), oppositionsråd och viceordförande i Regionala utvecklingsnämnden