Låt dimridåerna skingras

Replik på inlägg om regionens personalpolitik, publicerad 20 januari.

Det finns såklart mycket som fungerar bra i regionen, vilket den politiska majoriteten Länsunionen (S, C, L) uteslutande beskriver den 20 januari. Det vore i sammanhanget även intressant om de under valåret kunde beskriva åtgärder för alla de utmaningar regionen dragits med under hela deras styre.

Nyligen presenterades resultaten för den medarbetarenkät som genomförs vartannat år i regionen. Den visar bland annat på att förtroendet för ledning och styrning är lågt, särskilt när det kommer till hur förändringar hanteras och kommuniceras. Ett tydligt exempel på detta var nedläggningen av intensivvårdsavdelningen på Oskarshamns sjukhus där de anställda nekades delaktighet och informerades bara minuter före nyheten släpptes till media.

Vidare är försämrad personalsäkerhet på utsatta arbetsplatser såsom akutmottagningarna, hög sjukfrånvaro inom psykiatrin, liksom skenande kostnader för hyrbemanning utmaningar som kanske bättre förklarar varför endast 18 procent av medarbetarna till fullo anser regionen vara en attraktiv arbetsgivare. Det är inget gott betyg när ambitionen är att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser.

Antalet anställda inom regionen ökar stadigt. Värt att påpeka är att det är administrationen – inte vården – som står för den största procentuella ökningen. En svällande byråkrati liksom eskalerande utgifter för hyrbemanning, som gått från 40 miljoner årligen för tio år sedan till en kvarts miljard kronor 2021, resulterade i en skattehöjning vid förra årsskiftet. Så finansierar Länsunionen regionens verksamhet, krona för krona.

För att få fler medarbetare att stanna, inte minst sjuksköterskor som är det stora bristyrket i Region Kalmar län, samt för att få ordning på de skenande utgifterna för att hyra in deras ersättare måste regionen bli en mer attraktiv arbetsgivare. Det krävs såklart en palett av åtgärder för detta som handlar om arbetsmiljö och villkor, medarbetarinflytande och möjligheter till vidareutveckling, samt inte minst lön som speglar erfarenhet och kompetens. Detta och mycket mer har Moderaterna och Kristdemokraterna föreslagit, men det avslås konsekvent av Länsunionen.

Carl Dahlin (M), vice ordförande personalutskottet
Jimmy Loord (KD), vice ordförande hälso- och sjukvårdsberedningen
Jonas Lövgren (M), vice ordförande beredningen för hållbarhet och folkhälsa

När ska S ta ansvar för regionens ekonomi?

Slutreplik på debattartikeln "(S): Sjukvård före skattesänkningar" den 15 januari.

Moderaterna förespråkar så låg skatt som möjligt, samtidigt som vi värnar de kärnverksamheter som behövs för ett välmående samhälle. För oss är det självklart att Sveriges medborgare gemensamt finansierar vård, skola, omsorg och samhällsviktig infrastruktur, för att ta några exempel. Men vi kommer aldrig tillåta att nödvändiga ekonomiska uppföljningar inte görs eller – som i regionen – att Socialdemokraterna år efter år vägrar genomföra en fördjupad genomlysning av ekonomin för att hitta undvikbara kostnader. Om det beror på att de inte orkar, vågar eller vill, kan bara Socialdemokraterna själva svara på.  

Att förespråka så låg skatt som möjligt handlar om att ha en tilltro till medborgarnas förmåga att kunna bestämma över hur den intjänade lönen ska användas. Att förespråka hög skatt handlar om att staten, kommunen eller regionen är bättre lämpad att bestämma över det du intjänat i lön, pension eller annan inkomst.  

Politik är att ta ansvar och det är vi i Moderaterna beredda att göra. Under hela denna mandatperiod har vi gång på gång lagt förslag om att regionstyrelsen ska uppfylla sin uppsynsplikt över ekonomin (enligt Kommunallagen) och göra en genomlysning av alla verksamheters ekonomi. Redan innan skattehöjningen i början av mandatperioden ansåg Moderaterna att det vore hederligt och ansvarsfullt att skattehöjningen skulle föregås av just en genomlysning. Men Socialdemokraterna valde att inte utgå från fakta, utan höjde skattebördan för länsborna med 250 miljoner kronor.  

Just nu går regioner och kommuner bra ekonomiskt, mycket tack vare stora statsbidrag och en börs som varit välvillig. Som prognosen ser ut nu kommer regionens resultat hamna 300 miljoner över det budgeterade resultatet. Frågan som uppkommer då är: tillhör pengarna regionen eller dig som skattebetalare?  

Ett tydligt exempel på var medborgarna står i den frågan illustreras av pågående elkris, med skyhöga elräkningar som följd. När regeringen nu väljer att ta in tiotals miljarder i ökade skatter och sedan kompenserar medborgarna med ett mindre bidrag, så visar det sig att svenska folket nu börjar få nog.  

Politik är att ta ansvar. Och vi undrar fortfarande när Socialdemokraterna ska ta ansvar för regionens ekonomi.  

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen och oppositionsråd
Pär-Gustav Johansson (M), oppositionsråd
Carl Dahlin (M), oppositionsråd
Jonas Lövgren (M), oppositionsråd

Miljöpartiet bär skulden för de höga elpriserna

Svar på debattartikeln "M:s energipolitik största hindret för lägre elpriser" den 14 december.

Dagens höga elpriser är ett direkt resultat av regeringens misslyckade energipolitik. I stället för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna tar ansvar för situationen får hushåll och företag ta bördan för misslyckandet i form av höga elräkningar.  

Miljöpartiet gick till val 2014 på att stänga ned kärnkraften. Under Miljöpartiets sju år i regeringsställning har de gjort allt för att infria vallöftet. Tyvärr ser vi hur de mångt och mycket lyckats – med god hjälp av både Socialdemokraterna och Centerpartiet – och resultatet har blivit fyra nedstängda reaktorer.  

Fyra nedstängda reaktorer i ett läge där efterfrågan på ren el förväntas dubbleras till 2045. Ska vi klara elektrifiera våra transporter och möjliggöra industrins omställning behövs alla fossilfria energislag – vindkraft, vattenkraft och kärnkraft. För Miljöpartiet är hatet mot kärnkraft större än viljan att på riktigt minska utsläppen. Lite ironiskt för ett parti som kallar sig Miljöpartiet.  

Verkligheten har kommit ikapp Miljöpartiet och vi förstår att de är nervösa och känner sig nödgade att försöka lägga skulden på någon annan. Tillsammans med Socialdemokraterna har Miljöpartiet nedmonterat det elsystem som tjänat Sverige så väl tidigare. När man lade ned kärnkraften utan att ha ett trovärdigt svar på hur tomrummet skulle fyllas skapade man dagens situation där hushåll behöver oroa sig för höga elräkningar och företag har svårt att etablera sig och bygga ut sin verksamhet på grund av elbrist i stora delar av landet.

Sverige behöver en ny regering och en ny energipolitik. Moderaterna är beredda att axla det ansvaret. Efter valet kommer vi ta ansvar för att Sverige åter ska ha en stabil och ren elförsörjning till ett rimligt pris. Till dess kan Miljöpartiet med fördel fortsätta skriva debattartiklar. De gör definitivt mindre skada för Sverige på så sätt.  

Jan R Andersson (M), riksdagsledamot
Malin Sjölander (M), regionråd i opposition
Pär-Gustav Johansson (M), regionråd i opposition
Carl Dahlin (M), regionråd i opposition
Jonas Lövgren (M), regionråd i opposition

Orka se helheten i regionen

Region Kalmar läns medarbetarenkät har nyligen presenterats. Som vanligt ligger det stora fokuset på det som redan är bra, medan det som behöver förbättras oftast avhandlas i en bisats.

Det finns såklart mycket som är bra, Regionens 7 000 medarbetare ser ju till att allt fungerar. Men det är att göra det väl enkelt för sig att helst förbise de utmaningar som ändå finns - de blir ju knappast åtgärdade om de bara sopas under mattan. Enkäten visar på fortsatt behov av att förbättra ett antal springande punkter:

Ännu instämmer endast 18 procent av medarbetarna till fullo att Regionen är en attraktiv arbetsgivare. Det är fortfarande ett lågt resultat när ambitionen är att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser. Likaså har inte 27 procent någon åsikt eller instämmer inte med Länsunionen när de påstår att det inte finns någon tystnadskultur i organisationen. Det är såklart inte bra när det finns så spridda åsikter om samma sak. Framförallt måste Regionen bli bättre på att orka att lyssna in allt, inte bara det som är bra, för att de områden där förändring behövs ska ha en chans till bättring.

Likaså framgår det återigen att ledning och styrning, det vill säga toppskiktet, fortfarande har ett arbete att göra för att vinna fler medarbetares förtroende. Allt fler är nöjda med sin närmaste chef men förtroendet uppåt i organisationen har en bra bit kvar. Det handlar om hur förändringar förankras och förmedlas.Om att visa uppskattning och förståelse för vardagen ”nere på golvet”. Som en del i att just bli bättre är vi politiker, åtminstone M och KD, ofta ute och träffar medarbetare på ”golvet” - den senaste tiden om än digitalt - för att minska klyftan till beslutsfattarna.

Det är positivt att fler medarbetare väljer att delta i medarbetarenkäten och visar därmed ett engagemang i sin arbetsplats och villkoren där. Arbetmiljörelaterade frågor har under pandemin seglat upp som allt mer viktiga för många. Från politikens sida har vi lagt stor tyngd vid att placera dessa frågor i centrum. Just arbetsvillkor i allmänhet och arbetsmiljö i synnerhet på exempelvis akutmottagningen på Länssjukhuset behöver åtgärdas. Förutom en ständigt närvarande stress i vardagen har hot och våld ökat kraftigt de senare åren.

Akutens medarbetares åsikter om den försämrade personalsäkerheten har nått alarmerande nivåer. Runt 90 medarbetare har de senaste fem åren lämnat, mestadels beroende på grund av att man inte orkar jobba kvar. Det är gammal som ung, som vittnar om en allt tuffare arbetsmiljö som anledningen till att man söker sig vidare.

Moderaterna och Kristdemokraterna har under årens lopp presenterat en rad åtgärder för att få fler medarbetare att stanna, att fler ska uppleva regionen som en attraktiv arbetsgivare och att fler ska söka sig hit. Det handlar om en bred palett av åtgärder där bland annat bättre löner och lönespridning, fler möjligheter att göra karriär, arbetsmiljö, arbetstidsförkortning och en översyn av grundbemanningen ingår. Dessa har Länsunionen (S, C och L) kategoriskt sagt nej till samtidigt som deras egen verktygslåda för att möta Region Kalmar län utmaningar ekar tom.

Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län

Ser fram emot att regionmajoriteten ändrar sig om energimål

Den regionala utvecklingsstrategin (RUS) är Region Kalmar läns viktigaste styrdokument.

På senaste regionstyrelsen föreslog Moderaterna och Kristdemokraterna att det regionala energimålet i RUS ska ändras från 100 procent förnybar produktion till 100 procent fossilfri produktion, vilket skulle inkludera kärnkraften. Det är samma förändring vi vill se av det nationella energipolitiska målet. Kalmar läns behov av el kommer aldrig att kunna tillgodoses av enbart väderberoende och förnybar produktion. Istället riskerar vi att bli beroende av importerad och smutsig kol- och oljekraft. Eller av rysk fossilgas, med fatala säkerhetspolitiska konsekvenser.

Hela regionmajoriteten (S, C och L), där Johanna Wyckman (L) ingår, röstade nej förslaget.

Två dagar senare publicerar Johanna Wyckman en debattartikel där hon skriver att hennes parti välkomnar all fossilfri energiproduktion och slår dessutom ett särskilt slag för kärnkraften som nödvändig för ett hållbart energisystem och grön omställning.

Jag hade såklart önskat att Johanna Wyckman hade stöttat vårt förslag i regionstyrelsen, som ju till punkt och pricka överensstämmer med de åsikter hon framför i sin debattartikel. Samtidigt är jag glad att hon så tydligt tar ställning för kärnkraften och fossilfri energiproduktion. Det bådar gott inför framtiden om vi ska kunna fatta de avgörande politiska besluten för en hållbar och tillförlitlig energiproduktion som kan försörja både hushållens och industrins behov i den gröna omställningen av Kalmar län.

Liberalerna i Region Kalmar län är alldeles uppenbart bakbundna i energipolitiska frågor av Centerpartiet och Socialdemokraterna. Men jag har stor tilltro till att förnuftet ska segra och att åtminstone ett av dessa partier byter fot i frågan. Jobben, klimatet och möjligheterna till en hållbar utveckling i Kalmar län står på spel.

Pär Gustav Johansson (M), oppositionsråd och viceordförande i Regionala utvecklingsnämnden

När pengarna tar slut får skattebetalarna stå för notan

Svar på debattartikeln "Sjukvård före skattesänkningar med fortsatt S-styre" den 13 december.

Socialdemokraterna är sig lika. Så fort någon överhuvudtaget antyder att det vore fördelaktigt om medborgarna i länet skulle kunna få behålla några kronor extra av sin intjänade lön så blåser de direkt i undergångsbasunerna.

Men hur stor andel av lönen ska Socialdemokraterna få ta del av? Under de senaste tio åren har Socialdemokraterna höjt skatten inte mindre än tre gånger i Region Kalmar. Så fort de får ekonomiska svårigheter höjs skatten.

Under mandatperioden har vi, tillsammans med Kristdemokraterna, lagt en mängd skarpa förslag att göra en fördjupad genomlysning av regionens ekonomi för att kunna kartlägga om skattepengarna hamnar rätt. Det är politikens yttersta ansvar att varje dag tillse att inget slöseri sker och att den skatt länsinvånarna betalar går till viktiga gemensamma åtaganden. Det finns stenar att vända på – men Socialdemokraterna vill inte ens försöka. 

Alla våra förslag har dock avslagits. Men Socialdemokraternas enkla lösning kvarstår: när pengarna tar slut får skattebetalarna stå för notan. För någon annan lösning tycks de inte se.

I samband med att regionmajoriteten (S, C och L) aviserade sitt samarbete efter valet 2018 meddelade de att skatten inte skulle höjas under mandatperioden. Men bara månader senare gick de ut med att en skattehöjning på 49 öre var ofrånkomlig då Region Kalmar befann sig i en ekonomisk kris. Den försämrade ekonomin berodde bland annat på kostnaden för inhyrd personal. Intäkterna skulle bidra med ytterligare 250 miljoner kronor. Frågan är dock – om nuvarande skattenivå är så idealisk, varför föreslog inte Socialdemokraterna det före valet eller när de förhandlade med C och L?

Ändå ökar kostnaderna för inhyrd personal för tolfte året i rad, nu landar summan på 250 miljoner kronor. Ett hån mot Region Kalmars trogna medarbetare. En utgift som skulle kunna vara betydligt lägre om Socialdemokraterna under åren valt att vidta åtgärder i stället för att så ansvarslöst spendera skattebetalarnas pengar hejvilt. Då hade en skatteökning under mandatperioden inte behövts.

Att som ledande parti i regionen inte ens vilja försöka genomlysa ekonomin och ta kontroll är ett kvitto på att Socialdemokraternas vilja att ta politiskt ansvar inte finns och att nya krafter behövs. Den kraften att leda finns hos Moderaterna.  

Malin Sjölander (M), vice ordförande regionstyrelsen
Pär-Gustav Johansson (M), oppositionsråd
Jonas Lövgren (M), oppositionsråd
Carl Dahlin (M), oppositionsråd

Satsningarna på infrastruktur saknar täckning

Replik på debattinlägg om infrastruktursatsningar i Kalmar län.

Vi har fått ett finger, eller till och med en hand, men nu ska vi ha hela armen. Med denna säregna liknelse beskriver länets ledande socialdemokrater länets del av Trafikverkets förslag till investeringar i svensk infrastruktur fram till 2033.

I verkligheten blev det inte ens en tummetott till nya investeringar. Av 800 miljarder i planen föreslås 1,4 miljarder satsas i Kalmar län, det mesta på objekt som beslutades redan i förra planen. Det är inte ens 0,2 procent. Hur S-politikerna kan beskriva en så skev fördelning av nationella resurser som en framgång begriper vi inte.

Inte heller när det gäller vad pengarna ska gå till är S-politikernas glädje motiverad. Visst omnämns i planen att det nya signalsystemet ERTMS ska införas på Tjustbanan och en del av Stångådalsbanan. Men ERTMS är ett system som Sverige har åtagit sig att införa utifrån EU-påbud. Om denna ”satsning” inte hade gjorts, hade tågtrafiken på Stångådals- och Tjustbanorna fått läggas ner. De nya tåg som har införskaffats skulle ha blivit obrukbara.

ERTMS är också det enda som nämns angående tågtrafiken. Inga av de stora satsningar som alla partier i Kalmar län har efterlyst gemensamt – elektrifiering, dubbelspår på kust till kustbanan och ombyggnation av stationen i Emmaboda – finns med.

De nya vägsatsningarna vi slagits för finns inte heller med, vilket är än mer alarmerande. Trafikverket själva är i sitt förslag tydliga med att statusen på landets vägar kommer fortsätta att försämras med nuvarande politiska prioritering av järnväg i allmänhet och nya höghastighetsbanor mellan storstadsregionerna i synnerhet.

Vi kämpade tillsammans för ett paket med statlig finansiering till Stångådals- och Tjustbanan på 1,5 miljarder kronor under ett par år. Socialdemokraterna vet naturligtvis att detta arbete hittills inte har burit frukt. Men plötsligt är de nöjda med något långt mindre.

Socialdemokraternas glödande entusiasm över ”satsningarna” på infrastruktur saknar täckning. Om det är naivitet eller ett klumpigt försök att föra länsinvånarna bakom ljuset låter vi vara osagt.

Pär Gustav Johansson (M), vice ordförande regionala utvecklingsnämnden
Anders Andersson (KD), vice ordförande kollektivtrafiknämnden
Malin Sjölander (M), gruppledare, Region Kalmar län
Jimmy Loord (KD), gruppledare, Region Kalmar län
Jan R Andersson (M), riksdagsledamot
Gudrun Brunegård (KD), riksdagsledamot